Vad skönt det hade varit om det hade funnits ett facit. Femtio recept som alla barn i hela världen älskade. Tio tips för matro som funkade i alla familjer. Fem superknep som förvandlade varenda matvägrare till storätare över en natt. Och fred på jorden! Det hade varit trevligt också.

 

Men, nej. Så kul ska vi naturligtvis inte ha det.

 

En del barn äter bra, sitter still vid bordet, och smakar glatt på det mesta som serveras. Andra gör det inte. Vi kan dessvärre inte lova att alla våra recept går hem hos alla barn, för det kommer de inte att göra. Men vi kan dela med oss av några tankar och tips som får oss att stå ut under de perioder – månader, år! – när barnen verkar tycka att det är tillräckligt att bara äta makaroner. Jämt.

1. De flesta barn är skeptiska till ny mat. Det är förmodligen en kvarleva från tiden när hela naturen var vårt skafferi och det gällde att inte vräka i sig första bästa svamp, för att den kunde vara giftig. Svårast är åren mellan två och fem år. Sedan lossnar det oftast, sakta men säkert. Ha tålamod! Och fortsätt servera den mat du vill att barnet lär sig äta, för annars lär de sig aldrig.

 

2. Grytor och hopblandade rätter är sällan särskilt poppis, gissningsvis eftersom det är svårt att se vad det är i. Ofta går det lättare med mat som är uppdelad i många små skålar. Tacosmodellen, med andra ord. Den går att överföra till massor av måltider.

 

3. En tomatsoppa med bitar av lök i känns kanske lättare att provsmaka om den mixats krämig och slät – och gärna toppats med något gott och bekant. Många pastasåser passar också bra att mixa, för en mindre läskig touch. Barn tycks gilla känslan av att maten är lagad på en enda ingrediens.

 

4. För att lära sig en ny smak, krävs att man vågar provsmaka. Både en och två och tre, ja kanske över 20 gånger. Vissa barn kan inte tänka sig att provsmaka, och tvång är sällan en särskilt trevlig väg att gå. Men kanske är det okej att det ligger en liten dutt på tallriken? Vi kan kalla det för tittmat, att vänja sig vid. En vacker dag slinker även tittmaten ner.

 

5. Barn är periodare, till synes utan något som helst behov av variation. Studier visar att de äter väldigt ensidigt från måltid till måltid om de får välja fritt. Men sett över längre tid (veckor och månader) blir balansen oftast bra. Lita på barnet! Du ansvarar för att bra mat hamnar på bordet och barnet ansvarar för vad och hur mycket hen vill äta.

 

 

6. Många barn äter hellre mat de själva hjälpt till att laga. Det är kanske inget tips man vill höra när man på snabbast möjliga tid vill slänga ihop middagen till de gnälliga familjemedlemmarna, helst utan att få en hjärnblödning på kuppen. Men icke desto mindre kan det faktiskt funka. På en del.

 

7. Var du också petig i maten som barn? Petighet är ärftligt och inget att skämmas för. Det blev ju människa av dig ändå? Ta några djupa andetag istället för att tjata dig blå. Det är oftast då, när du tittar bort, som framstegen kommer.

 

8. Vissa barn – och vuxna – är extra känsliga för smaker, framförallt för beskt. Oliver, grapefrukt, brysselkål och broccoli smakar ännu beskare för i munnen på dem. Och eftersom beskt associeras med giftigt, tar det lätt stopp. De här barnen behöver ännu längre startsträcka och ännu fler provsmakningar innan en ny smak funkar. Och du behöver ännu större tålamod.

 

9. Att tjata om mat är ofta kontraproduktivt, det finns det till och med vetenskapliga bevis för. Dessutom är det oerhört tråkigt. En liten påminnelse om att det finns mat på tallriken, och att det är dags att äta den nu, kan förstås vara på sin plats. Men annars är det trevligare för samtliga inblandade att hålla inne med det värsta tjatet.

 

10. Barn är ofta bättre än oss vuxna på att lyssna på sina hunger- och mättnadssignaler. Var rädda om dem! De är guld värda. Låt barnet styra över hur mycket mat hen vill ha på tallriken just idag.

 

11. Så uttjatat, men så sant: vi vuxna är barnens bästa modeller. Sitt stilla vid bordet, ät grönsaker, smaka den nya maten och visa att du tycker den känns säker och god – då ökar chansen att barnen hakar på. Inte idag, inte imorgon men till slut.